HEDERSMEDLEMMAR
Varje år föreslår styrelsen för sektionen för idrottsfysiologi en ny hedersmedlem till sektionen, vilken utses av medlemmarna vid årsmötet.
Nominerad till hedersmedlem kan en person "vars insatser varit av utomordentlig betydelse för ämnesområdet idrottsfysiologi i Sverige". Vartannat år utses en praktiker, och vartannat år en forskare. Första året 2022 utsågs dock två hedersmedlemmar, en forskare och en praktiker. År 2023 utsågs en forskare.
Den som utses till hedersmedlem håller en hedersföreläsning på självvalt tema inom området för hens gärningar, samt erhåller en numrerad, inramad utmärkelse med motivation till utnämningen.
#1 BJÖRN EKBLOM
Idrottsfysiolog, professor emeritus, Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm
Motivering till utnämnande
För hans insatser som forskare under drygt sex decennier inom det idrottsfysiologiska ämnesområdet och hans stora betydelse för utbildning och kunskapsutveckling i ämnesområdet i Sverige och internationellt.
Beskrivning av gärning
Björn har under drygt sex decennier bidragit till idrottsfysiologisk forskning och utbildning inom cirkulationsfysiologi och muskulaturens metabola samt molekylära anpassning till träning, både relaterat till hälsa och prestation. Redan tidigt 60-tal publicerades Björns första vetenskapliga artiklar i ämnesområdet. 1964-1965 genomförde Björn studier på konditionsstatus och verkningsgraden vid cykelarbete hos befolkning på Påskön. Björn genomförde även tidiga studier på effekter av hypotermi, att hjärtat ”orkar” arbeta över 170 slag/min och genomförde kartläggning av elitidrottares kardiovaskulära funktioner. Under 70-80 talet studerade Björn arbetsfysiologiska effekter av förändringar i blodvolym och Hb (bl.a. genom klassisk bloddoping och EPO) och järnstatus. Även metabola effekter av betablockad studerades på arbetskapacitet och metabolismen. Björn tillsammans med andra svenska kollegor var pionjärer inom internationell muskelforskning genom att tidigt tillämpa muskel-biopsitagning, vilket bidrog till att Sverige var ledande inom det idrottsfysiologiska forskningsområdet under 60–80-talet. Björn har inspirerat och ödmjukt delat med sig av sin djupa kunskap, stöttat, inspirerat och utbildat ett stort antal studenter och doktorander genom åren. Björns insatser i ämnesområdet har genererat stora effekter på ämnesområdets spridning i Sverige och utomlands.
#2 NILS HOLMDAHL
(Fys)tränare och idrottsfysiolog på fältet, Rikkentorp
Motivering till utnämnande
För hans banbrytande insatser som fystränare i Sverige, hans systematiskt användande av aktuell idrottsvetenskapligforskning för att förfina sitt träningssystem och hans pionjärarbete med idrottsteknologi för att kontinuerligt mäta och monitorera sina aktiva.
Beskrivning av gärning
Nils startade sin tränarkarriär inom friidrotten och blev specialinstruktörs i Friidrott i början av 1970-talet under den internationellt erkände instruktören Gustaf ´Gusti´ Laurell. Under 80 och 90-talet fortsatte han sedan att studera och fördjupa sig under den legendariskt tränaren/forskaren Yuri Verkhoshanskys, fadern till om Plyometrisk träning och ”Shock träning”. Han kom sedan att under applicerar under mer än 40 års tid, framgångsrik applicerade Verkhoshanskys vetenskapliga träningsmetodik på oräkneliga elitidrottare inom ett dussin antal idrotter. Som exempel kan nämnas att Nils varit landslagstränare i Vollyboll, Basket, Handboll och Friidrott. Dessutom har han varit fystränare i Örebro Hockey, KIF Örebro fotboll och inte minst Örebro Volleyboll damer som under hans tid tog 10 SM guld. Nils var även pionjär i användandet av idrottsvetenskaplig mätutrustning för att kontinuerligt kunna mäta effektutveckling, kontakttider under träning och därmed omedelbar kunna ge objektiv feedback till sina aktiva
#3 EVA JANSSON
Professor emerita, Karolinska institutet, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm
Motivering till utnämnande
För sina betydande insatser som forskare och lärare inom det idrottsfysiologiska ämnesområdet under 50 år, hennes stora betydelse inom området fysisk aktivitet för folkhälsa och pionjärarbete för utveckling av fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS)!
Beskrivning av gärning
Eva har under fem decennier arbetat med forskning rörande skelettmuskulaturens anpassning till träning och underliggande mekanismer. Centrala fokusområden har varit effekten av syrebrist, kolhydrater i kost, intensitet och typ av träning, kön, genotyp, ålder och sjukdom. Eva har också lett studier på befolkningsnivå i vilka ungdomars kondition, styrka och skelettmuskulatur på cellnivå har följts till vuxen ålder och nu mot ålderdomen.
Exempel på fynd:
Fysisk aktivitet kan troligen aktivera östrogenaktiverad metabolism i muskulaturen.
Myoglobinets anpassning till träning stämmer inte med läroböcker. Halten av myoglobin sjunker efter en träningsperiod och ökar efter plötslig inaktivering. Detta är i linje med att myoglobin i hjärtmuskulaturen endast är hälften av den i skelettmuskulturen trots att den oxidativa potentialen är dubbelt så hög.
Syrgasbrist i samband med arbete är en sannolik mekanism för träningsinducerad ökning av oxidativa potential och kapillärisering i muskulaturen och som medieras via olika tillväxt- och transkriptionsfaktorer.
Ett 30-sekunders maximalt sprintarbete på cykel initierar uttalade hormonella och metabola systemeffekter och hastigheten på glykogennedbrytning i lårmuskulaturen är 100 gånger högre än vid ett pass på måttlig till hög intensitet. Ny aktuell studie visar att lipolysen dessutom ökar i fettväven.
Balansen mellan fett och kolhydratförbrukning under arbete kan medieras via citrat från citronsyracykeln. Uthållighetsträning ökar förbränningen av fria fettsyror från blodet men troligen än mer av fett lagrat i muskulaturen och sparar på glykogenet.
Studier på 10-åringar och longitudinella studier på 16-åringar visade att utveckling av könsskillnader vad gäller fibertyp och muskelfiberstorlek verkar ske i samband med puberteten och tidig postpubertal period. Nu pågår uppföljning vid 65 års ålder.
Eva var en av initiativtagarna till Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) år 1998 och det evidensbaserade kunskapsstödet FYSS. Hon bidrog till projektet Sätt Sverige i Rörelse 2001 och ”sjösatte” FaR och FYSS inom vården. Nu efter 20 har regeringen gjort en särskild ekonomisk satsning på att sprida kunskap om metoden FaR och verktyget FYSS i vården. Under senaste åren har hennes arbetet fokuserats på FYSS 2021, inklusive den digitaliserade versionen eFYSS, rekommendationer om fysisk aktivitet för barn, vuxna, äldre och gravida och bidragit med FYSS-short inom ett EU-projekt om spridning av FaR i Europa. FYSS-short har översatts till 8 europeiska språk.
Eva har parallellt med forskningen handlett doktorander och undervisat inom området idrottsfysiologi och hälsa. Hennes breda ämneskunskap och djupa metodologiska kunnande har gagnat flera generationer av studenter och blivande forskare.